godtrogen och övergiven

Jag har lagt märke till att det finns saker i lägenheten. Saker som inte fått så mycket uppmärksamhet tidigare. Jag inser nu att jag varit orättvis. Jag har haft fel fokus. Saker som borde ha varit i fokus har inte varit det. Det ska jag försöka ändra på. Jag ska fokusera. Och inte bara det, jag ska fokusera rätt.

Jag vet att jag har varit orättvis mot Gösta. Jag har inte erkänt hans existens. Vilket han faktiskt är värd. Han är en bra hamster och jag ska jobba stenhårt med våran vänskap. Blommor har jag heller inte behandlat rättvist, vattning har alltid Nora skött. Men nu ser jag att min ofokusering har lett en speciell blomma in i en väldigt torr period. En öken, nästan. Men jag ska komma till undsättning. Rädda den.

Nu ser jag på den stackars uttorkade blomkraken. Den står ensam på fönsterbrädan. Den har sett sina bästa dagar. Dagar med vatten och näringsrik jord. Men vad har den nu, synliga rötter, grådaskig jord och hängig form. Det är inte mycket att komma med och det är helt och hållet mitt fel. Den vill ju vara snygg precis som alla andra. Det är inga konstigheter utan väldigt normalt. Vi lever i en väldigt mode- och utseendemedveten värld och det påverkar oss alla. Ingen kommer undan, inte ens blommorna.

Om andra saker behöver uppmärksamhet ska de få det. Saker behöver det. Det vet jag. Om det är något jag vet så är det just det. Jag ska leta reda på de saker som tidigare varit osynliga för mig. En efter en ska de finnas och synliggöras. För nu sätter jag skärpan. Jag sätter den på blommor, hamstrar och allt annat som behöver mig. För jag är behövd, det finns de som inte klarar sig utan mig. Jag ser det nu. Det är en upplyftande känsla.

Jag hoppas bara det inte är för sent.