godtrogen och övergiven

Jag tänker att jag kanske borde ringa henne. Vi har ju trots varit ihop ett tag. År. Istället hamnar jag i soffan. Slår på tvn. Det går en film om sjörövare och pirater. Jag vet inte vad det är för skillnad. Men jag vet att det är en skillnad. Pirater är pirater och sjörövare är sjörövare. En pirat är speciellt läskig. En enögd, smutsig och obarmhärtig rackare. Det står skrivet i pannan på honom att han är osympatisk. Just nu är han exceptionellt skoningslös. En smal tanig krake tvingas gå ut på plankan. Den enögda piraten har sina piratkompisar bredvid sig. Alla hånskrattar och skriker glåpord. Alla är väldigt skitiga. Jag tittar efter en papegoja, ingen syns dock till. Den kanske sover.  

 

Åter till kraken och plankan. Han har inte en chans. Med gråten i halsen ser han ner mot vattnet och upp mot hopen pirater. Stackarn, han önskar nog att han var hemma hos mamma. I huvudet diktar han om nybakta bullar med mjölk. Och ängar, gröna sommarängar.

 

Men här är det inte tal om varken mamma eller nybakta bullar. Likblek och skräckslagen tvingas han längre och längre ut på plankan. Han har det svårt just nu. Det syns lång väg. I sådana lägen är livet inte lätt. Han har inget val, och till slut hoppar han. Nu passerar hans liv i revy. Han vet att han snart ska dö.

Ett liv till ända.
Sista versen är sjungen.

 

Plums låter det när han träffar vattnet. Minuter eller kanske bara sekunder kvar på krakens liv. Han har min fulla sympati. Nu syns han inte mer. Det var det. Piraterna tystnar. Tittar på varandra några gånger innan de återgår till sina andra piratsysslor.  

 

Jag stänger av Tv-apparaten. Vilken motbjudande film. Motsatsen till mysig. Egentligen inte trevlig på en fläck. På något vis kan jag identifiera mig med kraken på plankan. Jag vill gärna tro att han klarar sig. Att han simmar i land på en paradisö, bygger en fin hydda och hittar sin kärlek. Och kanske startar han en myrfarm.

 

Jag försöker se scenariot framför mig.

Det går inte. Allt jag ser är svart.

Min flickvän, sambo och kanske blivande fru, är borta. Hon tog alla lampor med sig. Jag vet inte varför.

 

Kanske har vi gjort slut, kanske inte. Det hela är en ny företeelse för mig, så jag vet inte riktigt vad jag ska tycka eller tro. Minst av allt vet jag vad jag ska känna. Jag har ingen känslomanual för mitt tillstånd. Jag är ny i det grannskapet. Och därför kan jag bara konstatera att hon inte är här. Jag är här. Men fästmön är någon annanstans.

 

Jag kan inte utesluta att hon är och handlar mat, för det börjar bli tomt i skafferiet. Å andra sidan har det inte tagit 2 dagar förut. Dessutom svarar hon inte på mobilen. Sen var det det där med lamporna också.

Kanske är hon på en väldigt mörk plats.

Det är trots allt väldigt mörkt på vintern.