(20) Brevet
"Hej Gösta, min vän.
Vi har gått igenom mycket du och jag under våran tid tillsammans. Allt började när Nora försvann. Tillvaron blev förvirrad, uppochnervänd på något vis, sönderryckt. Det var gröt, alldeles för mycket gröt. Gröt i mängder. Det var mörker, ett totalt mörker. Och du, Gösta.
Du hade det svårt. Jag kan knappt ana.
Hon var din matte. Hon hade ansvar för dig, ändå försvann hon bara. Struntade i dig totalt. Det var fel gjort. Så gör man bara inte. Det finns något som heter rätt och fel. Och det var fel, så väldigt fel.
Hon borde inte ha tagit lamporna med sig. Tänkte hon inte på att du faktiskt behöver ljus. Alla behöver det. Smått som stort. Blommor för att växa, hamstrar för att bibehålla dygnsrytm och människor som är där för att tända och släcka ljuset. Jag är en människa. Jag kunde tända. Jag kunde släcka.
Jag saknar det. Jag saknar att tända och släcka lampor närhelst jag känner för det. Ljus, värme, mörker, när jag så väljer.
Kökslampan har i alla fall strömbrytaren kvar. Men det är inte samma sak. Det är en knapp utan glöd. En knapp utan mening.
Jag saknar att se lampan och tänka: en tänd lampa, en fullkomlig lampa, en elektriskt flammande lycklig lampa.
Nu ser jag bara tomhet där det tidigare var ljus. Inget sken. Ingen livsglöd. En blottlagd plats där det förut fanns en lampa.
Och kylan tränger sig djupare för var dag. Djupare och djupare, längre in mot benmärgen. Kylan blir tyngre och tyngre att bära. Någon dag måhända för tung.
I efterhand minns jag det som en smärre chock att lampor bara försvann på det viset.
Jag förstod inte.
Jag förstår inte.
Fortfarande.
Jag tänker långsamt, kanske går det upp för mig snart. Kanske tänds en lampa.
Men när jag tänker ett steg till, så har jag i vilket fall dig. Gösta. Vi kan inte hänga upp oss på vad som varit. Vi måste blicka framåt. Du och jag.
Inte stjärnfall ska inte stoppa oss. Inte mörker.
Tillsammans. Du och jag. Gösta. Ljuset. Min ljuspunkt. Min lampa. Min vän."
söt-gröt! det här var nåt av det raraste. du får mig att inse hur jag behandlar chubby, en dvärghamster på dryga 7 månader. mina katter nils-petter och per-örjan fick honom av påsk-haren då dem saknade ansvar. men med tiden, märker jag nu när jag skriver detta, att det blivit ombytta roller. ska aldrig mer låta chubbys mat falla offer för katt-skålen. tack. återigen tack!
Ibland kan stearinljus vara bättre än glödlampor. De är mjukare, ger mer värme och ett behagligare sken. Ett varmare sken, ett mer... levande sken. Kanske är det stearinljus du ska söka?
Jag hoppas att min kommentar värmer lite i mörket. Jag vet hur du har det. Men kom ihåg att the shadow proves the sunshine. Sköt om dig och Gösta!
Vad jag tyder så är Gösta en vovve,
Göstas ammte finns inte längre, vet inte
om det stämmer men så är min tolkning.
Det finns ett ljus, vill gärna tro att det
ALLTID gör det, kramkram Carina
Så hur går det med hamstern Gösta, har han förlåtit dig och hälsar ni på varandra? Nora verkar ha valt att försvinna av eget val och nu finns du kvar och vet inte riktigt hur du ska hantera situationen. Har jag helt fel? Vet du, det sägs att det tar lika lång tid som man har varit tillsammans med någon att komma över den personen så det kommer ska du se!
Du har det inte lätt, precis som du skriver men å andra sidan, du har det inte lättare än vad du gör det! Hur krasst det än må låta! Det är tur att du inte vet hur livet ter sig om 50 år för jag vill inte veta, jag vill bli överraskad!
Hoppas du mår bättre snart!
Ha det bra och hälsa Gösta! :-)
Känner att jag vill kommentera dig nu. Det du skriver. Jag har liksom varit här och smygläst ganska ofta, hoppats på ett till inlägg, men velat vara kritisk till detta fenomen. Nog är det orealistiskt att tänka på en hamster hela tiden istället för resten av alla bekymmer, men ack så poetiskt. Jag gillar din blogg, och jag har läst alla inlägg. Jag har varit en smygläsare länge. Stilen är bra på sitt alldeles egna sätt. Och en bra idé ligger bakom alltihop.
Just Don't Stop!
Varma Kramar
S
Sitter nästan tårögd av ditt vackra brev, uppenbarligen något fel i min hormonella balans just nu. :P
Du skriver så vackert om sorgen. Jag blir berörd och förskräckt över att sånt kan hända. Jag hoppas verkligen att du hittar nya lampor...
du får köpa nya lampor, eller värmeljus, dom värmer lite iallafall.
Snälla, kan du inte skriva något mer?
Where did ya go? Kom tillbaka!
HJÄLP
om ni verkligen bryr er om den unga flickan och hennes lillebror ska ni skicka ett brev till migrationsverket och klaga för att låta dem vara kvar här i sverige och inte bli skickat till iran. deras mamma och pappa e pundare och vill inte med barnen att göra. sååå jag ber er att åka till solna (migrationsverket) eller skriv ett brev för att får henne och hennes lillebror stanna. hon e 15 o han e 11 hur ska de klara av i iran och i ett barnhem tänk vad som kan hända där. SNÄLLA HJÄLP DE HÄR BARNEN (nima och negar)
Blir även jag nästan tårögd av att läsa detta. Undrar just hur medvetna de är, de små liven, som också blir lämnade i sticket, dumpade när något sådant händer.
Tack för alla fina ord. Tiden går så fort, hur länge lever en hamster egentligen?
läser du mogis.se blogg?