(16) Tidningen
Jag sätter mig till bords, slår upp tidningen och läser den under frukosten. Jag läser, tänker och äter om vartannat. Men mest läser jag. Frukosten består inte av gröt. Jag har bestämt att inte äta gröt på ett tag. Havregrynen är Göstas mat från och med nu. Jag ska även utöka det med lite grönsaker. Ett tips från min mor. Vad Gösta gör vet jag inte. Men jag tror inte att han läser.
I tidningen står det om saker som hänt i världen. Ju mer jag läser desto mindre blir avståndet mellan mig och världen. Det känns bra. Jag vet att jag tidigare skrivit att tidningar är otillräckliga när det kommer till de stora frågorna. Men just nu tar jag paus från de stora frågorna. Eftersom avståndet mellan mig och världen är något jag högprioriterat att försöka minska. Och tidningsläsandet kan åstadkomma det. Jag ser mitt tidningsläsande som en handling i linje med de planerna. Idag var det slumpen som gjorde att jag tog ett steg närmare världen, men imorn kanske det är något annat som gör det. Jag ser helst att Gösta gör det.
Du får väl ta och använda Gösta som ett verktyg eller hjälpmedel för att ta ett till steg ut mot världen. Ta med dig honom till en djuraffär eller veterinärklinik eller nåt annat djurrelaterat. Om folk pratar med dig då så är det ju pga och om Gösta så du själv kommer att hamna lite i skymundan trots att du faktiskt är där.
Jag älskar den här bloggen. Och jag älskar Erlend Loe. Men jag tycker synd om Gösta, oavsett om han finns eller ej.
Tidningar är bra. Så är det bara. Tidningar är bra sällskap vid frukostbordet och perfekta att småprata lite med.
O vilken härlig och bedrövlig historia. Jag har nyligen varit där själv... Så jag hoppas att du vet att tiden läker alla sår. Det måhända vara en klyscha men det fungerar så.
// Annika
Du har ett härligt sätt att skriva på. Kämpa vidare!
Kram/finula
vart tog du vägen..