(15) Tillbaka

Att återse sin familj, hemort eller sitt gamla rum är alltid nostalgiskt. En resa i minnet där gamla känslor möter nya. Kollisioner sker. Allt hamnar på sin spets. När jag lämnade min familj lämnade jag också något bakom mig. Inte bara min uppväxtort utan något annat. Något stort. Något osynligt.

Far skjutsade ner mig till tågstationen och vinkade av mig. Solen sken, men inombords kändes det som om det regna. Jag ville inte åka ifrån tryggheten och tillbaka till storstaden. För jag visste att det skulle innebära en förändring. Jag skulle behöva ta itu med saker och ting. Ta ansvar för andra än Gösta. Mig själv till exempel. Men också söka svar.

Nu när jag sitter och äter min matlåda (mor skickade med en hel kasse) inser jag att det är hög tid för mig att ta steget in i livet. Jag behöver överlämna mig till verkligheten, något jag trodde jag gjort för flera år sedan. Men tydligen har jag inte gjort det. Jag vet inget om den värld jag äntrar, inte heller någonting om den värld jag lämnar. Jag kommer fortfarande vara mig själv. Med alla mina egenheter, vilka det nu än är, men också skaffa mig nya. Det känns läskigt. Jag är livrädd.

Jag måste inse fakta. Det oundvikliga är oundvikligt. Lamporna kommer inte komma tillbaka av sig själva. Inte imorgon. Inte i övermorgon. Inte om en vecka. Inte om en månad. Säkert inte alls om inte jag gör något åt saken. Jag måste agera.

Lampor kan inte gå på egen hand. Men det kan jag.

Jag kommer få en mer komplicerad tillvaro än förut. Det är något jag måste räkna med. Min familj kommer inte kunna hjälpa mig. Vi bor för långt ifrån varandra och dessutom är familjer bättre på andra saker. Trygghet, stöd och sånt. Och familjer kan inte vara med överallt. Vissa saker behöver man klara av på egen hand.

I filmens värld har jag inte mycket att hämta. Inget tvivel om det. Livet är ingen film som har en given början och slut. Och Internet är inte att räkna med. Internet är för mycket likt en stor skog. Jag villar bort mig hela tiden. Någon bok kanske jag kan läsa. Varannan månad eller så. Fler kan leda till villervalla, kaos. För många intryck från för många håll och det är kört. Tidningar är likaså otillräckliga när det kommer till frågor av det här slaget. Förresten, hur ska tidningar, film, Internet och böcker veta vilka frågor det rör sig om när jag själv inte vet. Sådana krav kan jag inte ställa. Det blir förvirrat.

Gösta får bli min guide. Min guide till livet. Han kommer att avgöra vad som är rätt och fel. Vilken väg jag ska välja och vilken jag ska rata. Jag måste lita på att han kan göra rätt val när jag inte kan det.

Det kommer att bli ett äventyr. Gud bevare oss. Var ska vi börja?

Att köpa Ikealampor är inte rätt väg att gå. Det vet till och med jag. Vi måste hitta en annan väg. Och fort. Livet väntar inte på någon.

Kommentarer
Postat av: Melissa

bra skrivet!

Postat av: nina

Har det varit skönt med pausen?

Kanske kan du börja med att fika med folk ute på stan?

2007-05-09 @ 12:20:34
URL: http://www.ninaiscool.com/diary/
Postat av: missankre

hehe, hejsan:P

2007-05-09 @ 18:39:58
URL: http://missankre.blogg.se
Postat av: Kim

Ta det lugnt. Vänta du bara tills rätt lampa dyker upp.

2007-05-09 @ 23:07:35
URL: http://ourdungeon.blogspot.com
Postat av: Zombie

Välkommen hem :)

2007-05-10 @ 10:14:41
URL: http://zombiefied.blogg.se
Postat av: Parre

Gillar hur du skriver.. hoppas det löser sig bara. Eller det kommer det att göra, allting löser sig, tids nog.

2007-05-10 @ 12:59:28
URL: http://kerstinmariza.bloggspace.se
Postat av: Drina

Tack för din kommentar! Jag svarade i min blogg men postar det här också:

Jag trodde inte heller att jag var en sån som fick sådana meddelanden.. Men så plötsligt händer det.

Att en date inte känns lika främmande för mig som för dig beror antagligen på att jag har varit singel bra mycket längre än vad du har varit nu. Dessutom har jag alla lampor kvar..


Har man inte det självförtroendet som man önskar att man hade kan man alltid låtsas. Så fort din omgivning ser att du är självsäker så kommer de börja behandla dig som en stark person och på så sätt växer självförtroendet på riktigt.

2007-05-10 @ 14:40:46
URL: http://drina.bloggagratis.se
Postat av: trasselfia

internet är underligt
man kan liksom hitta en massa fin filosofi,
i ens egen soffa.

(ta det som en komplimang)

2007-05-10 @ 23:38:15
URL: http://relativiteter.blogspot.com
Postat av: Karin

elspar har lampor.
jag imponeras av det här.
jag är också livrädd.

2007-05-11 @ 03:20:37
URL: http://4ebloggen.blogspot.com/
Postat av: Cia

Lampor är inte hela världen, det krävs mer än så för en ljus tillvaro.

Vänner är lampor i tillvaron!

2007-05-12 @ 14:14:11
URL: http://www.mysecretwindow.se
Postat av: ivawbv

Hi My Name Is ivaypy.

2007-05-13 @ 07:30:02
Postat av: lebben på webben

Ikea lampor är för svaga och för vanliga för att passa dig.

2007-05-14 @ 16:27:19
URL: http://blogg.aftonbladet.se/1044
Postat av: Petra

jag återkommer med jämna mellanrum för att sluka dina meningar.. :D

2007-05-21 @ 22:42:40
URL: http://blindfold77.blogspot.com/
Postat av: alicia

Älskar ditt sätt att skriva. Känner sjukt mycket igen mig i din text, precis så jag kände efter det tog slut med mitt ex. När det tog slut med mitt ex och redan hade en depression kändes de som mitt liv gick under. Jag ville ha tillbaka honom, fast nu har jag insett att de var aldrig han jag ville ha tillbaka. Det var tryggheten jag trodde var fäst vid honom. I två månader mådde jag sämre än jag någonsin gjort innan, och då bestämde jag mig för att börja leva igen. Och den tiden efter jag bestämde mig för det har varit underbar, känns som jag lever igen vilket jag aldrig kände under mitt förhållande. Och jag känner en otrolig trygghet i mig själv. Idag skulle jag ALDRIG för alla pengar i världen gå tillbaka till mitt ex. och vet du vad? Den dagen kommer komma då du inser att sättet ditt ex. behandlade dig på genom att dra på det sättet hade aldrig din framtida fästmö gjort. Och du kommer upptäcka hur många "lampor" det är som lyser starkare än vad hon någonsin har gjort. Tills du hittar den där speciella lampan så får du låta vänner, familj, natur och sånt du är intresserad av vara dina lampor. Men de kan aldrig vara dina lampor om du undviker deras ljus, du måste låta de lysa på dig. Hoppas jag inte gör mig oklar och att du förstår vad jag menar. / En tjej som var deprimerad i över ett år, det tog slut med hennes ex och 3-4 månader senare mår hon bättre än aldrig förr, slutat helt med antidepressiva och känner för första gången på väldigt länge att hon lever.

2009-08-16 @ 16:26:17
URL: http://setarehh.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback