(12) Nattlig promenad

Idag har jag faktiskt tänkt bege mig ut på en promenad. För att testa mig själv och min form. Lite som en idrottsutövare. Jag behöver testa gränser. Vid vissa tillfällen i livet måste man testa sina gränser, detta är ett sådant tillfälle. För att få reda på vad jag står pall för och inte. Sen även för att rensa huvudet. Telefonsamtalet med min mor gav mig ett och annat att tänka på. Jag sa ju att jag skulle återkomma med mitt beslut om hemresa och det har gått några dagar. Hon har ringt, men jag har inte brytt mig om att svara. Nu kan jag inte skjuta upp det längre. Jag måste sluta krångla och komma till ett beslut.

 

Promenaden kommer att bli ett nattlig sådan har jag bestämt. Jag tror det blir bäst så. Jag är inte redo att möta vem som helst. Och förhoppningsvis ingen alls.

 

Jag känner spänningen stiga inom mig innan jag går ut. Men jag kan inte kämpa emot, detta är något jag måste göra. 
 

Nu är jag ute. Det är svalt och skönt. Men också väldigt mörkt. Några av lamporna runt fasaden på hyreshuset verkar trasiga. Det är tydligen fler som har problem med lampor. Just de där lamporna är Bernts bekymmer. Han får ordna det på måndag.

 

Jag skulle behöva en lampa i mörkret. Toppluva och fingervantar har jag, men ingen lampa. Sådana tankar borde jag inte tänka. Jag är trots allt ute på promenader för att glömma allt vad lampor heter. I mörker är det svårt att inte tänka på lampor, tankarna kommer nästan som av sig själva. Slutsatsen dras nästan av sig själv. I mörker blir avsaknaden av lampor ett så påtagligt faktum att jag inte kan blunda för det. Inte ens när jag faktiskt blundar för då ser jag enbart svart. Konstant mörker och överallt. Jag måste erkänna att det är en markant skillnad på lägenhetens eftermiddags- och kvällsmörker och mörkret utomhus. De spelar inte ens i samma division. Grådis mot nattsvart.


Jag går längs vägen och ser några bilar parkerade en bit bort. Något längre fram börja gatlyktorna. Jag ställer mig under den första lyktan, precis så jag träffas av ljuset. Jag står där en stund, blundar och försöker tänka ingenting. Det känns rofyllt på något sätt. Bilder på min familj börjar ritas upp i huvudet på mig. Jag är helt maktlös, det bara händer. Min mor står med förkläde i köket, far sitter i soffan och tvillingarna springer runt och leker. Nu ser jag mig själv också. Jag kommer från mitt rum och sätter mig bredvid far. Jag ser ung ut. Far och jag börjar lösa korsord tillsammans. Han låter mig fylla i några enkla ord, så att jag får känna mig duktig. Jag sträcker på mig när jag märker att jag svarat rätt. Stolt är jag. Far ler brett och säger att jag inte är så dum som jag ser ut. Far och jag ser på varandra och skrattar. Sen ropar mor att det är mat, då tar bilderna slut. Precis när jag öppnar ögonen slocknar lampan. Det blir väldigt mörkt. Men det spelar ingen roll. Jag har gjort mitt där och går vidare.

När jag har gått ett tag ser jag tre tonårstjejer som sitter och pratar vid en dörrentré. Jag blir rädd och stannar till. Fulla tonårstjejer brukar vara oberäkneliga och helt utan hämningar. En konfrontation med oberäkneliga fördruckna tonåringar är inget jag saknat i mitt liv. Det fick jag nog av när jag själv var i den åldern. Den här gruppen verkar inte heller tillhöra den blyga kategorin. Vilket betyder att jag inte skulle ha en chans. Jag skulle bli uppäten, överskörd. En myra omringad av tre ångvältar. Fulla ångvältar. Gode gud.  


Jag smyger undan, tar en omväg för runt kvarteret för att slippa konfrontation. Allt går bra, de verkar inte sett mig.

 

Sedan går jag genom parken. Ser några människor på avstånd. Men det uppstår inga fler risker för konfrontation. Folk verkar vara fullt upptagna att sysselsätta sig med sitt. Vilket mest är hundar.    

 

När jag återvänder till gatlyktan har den repat sig, den lyser igen. I stundens ingivelse får jag för mig att ge lampstolpen en kram. Jag följer min impuls och omfamnar stolpen. Jag håller om den och väntar en stund. Ingenting händer, det känns inte riktigt rätt. Det var en chansning, jag trodde för någon sekund att det var ett bra beslut och att det skulle kännas bra. Men ingenting. Jag släpper den och skyndar mig hem.

 

Jag har bestämt mig, jag åker. Det var egentligen inget svårt beslut. Jag behöver min familj. Ingen lampa i världen kan ersätta ens familj.   


Kommentarer
Postat av: Tore (FC-Z)

Du får ta med hamstern om du ska åka, annars kommer den att dö när du är borta. Hamstrar som dör börjar lukta och om det luktar från din lägenhet och du inte gör något åt det så kan du bli vräkt. Om du blir vräkt så är du både utan lampor och utan kontakt att stoppa lamporna i, då kan det knappast bli värre för dig...
Sedan så är det djurplågeri att inte ta med Gösta, ska han vara själv i mörkret utan mat och ordentligt med vatten? Och även om du lämnar vatten så kan han tippa skålen så att allting rinner ut så har han inget kvar sedan och dör, då är du helt själv, utan hamster, lägenhet och lampor....och en djurplågare. Då är det helt kört för dig...
Så ta med Gösta på resan, det gillar han nog ska du se.

2007-04-02 @ 03:34:55
Postat av: carmie

din far verkar vara en svår men lustig kille.

Postat av: Drina

Jag hade hunnit glömma bort att jag gillade din blogg och sen snubblade jag in här igen och hittade två nya inlägg. Så glad jag blev!

Får man bli glad av andras olycka?

2007-04-03 @ 03:04:41
URL: http://drina.bloggagratis.se
Postat av: lebben på webben

ett mycket bra val. ofta har familjen reservlampor att låna ut med.

2007-04-03 @ 17:59:08
URL: http://blogg.aftonbladet.se/1044
Postat av: Eden

Du har ett så underbart språk. Jag är beroende.

2007-04-06 @ 01:40:39
URL: http://eden.webblogg.se/
Postat av: Ung tant.

Jag kom att tänka på min favoritfilm nu.

2007-04-09 @ 17:28:23
URL: http://ungtant.blogspot.com
Postat av: Donny

Men shit vad seg du är på att uppdatera din blog! Dom som hittade hit hittar nog snart härifrån om du ska uppdatera en gång varje månad och utan någon ny info...bara kryptiska texter :(

2007-04-11 @ 00:23:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback